Staffan var en stalledräng - Cornelis Vreeswijk

Staffan var en stalledräng

Han vakta sina fålar fem

En fåle hette Godhet

En fåle hette Trohet

En fåle hette Tålamod

En fåle skyggade för blod

En fåle hette Makt och slogs

Han drev de andra snart till skogs

Där bröto de båd' hals och ben

Men Makt, han satte av i sken

Och fradgan stod om mulen

Som sockervadd om julen

Makt hade mäktig styrka

Han byggde egen kyrka

Han bar på sten och stater

Och kungar och soldater

Han tecken bara av blodröd prakt

Den fålen, makt!

Såväl han gjorde sig förstådd

På varje hov bar han en brodd

Av rakbladsvass intolerans

Som stack ut ögat med sin glans

Men Staffan går i skogen än

Och letar efter fålar fem

Han visslar efter Godhet

Han lockar efter Trohet

Han viskar ofta rätt försagt:

Var är du, Makt?

Och stjärnan över honom går

Sen alla år

Den lyser röd som en granat

Den sprutar hat

Brinnande fåle makt i skyn

Som leder Staffan hem till byn

Ooohooooh

Skenande hingst med fosforman

Som dreglar över hela stan

Skriande fåle, vapenmakt

Som blöder som en slakt

Betlehems fål-strålgestalt

Som dödar allt

Den dag då domens dag är här

Finns ingen staffan där

Han blåser som förkolnad jord

Kring maktens våldnads domarbord

Vår himmelsljusa stjärna

Vi tackom nu så gärna